Vid strålande solsken hade ett tjugotal personer samlats för att besöka torpen längs vägen till Springaremossen. Första anhalt gjordes där Bollmans gård var belägen. Här uppdagades år 1853 giftmorden på två personer. Längs den steniga terrängen passerade vi odlingsmarker kantade av stengärder. På Ilaretorpet är bara hörnstenen av ruinen bevarade. Veratorpet som var bebott till 1918 var ett stort torp där stenväggarna av stall och husgrunden finns bevarade. Brunnen till torpet är högt uppbyggt, dit leddes torparens djur på vintern för att dricka vatten. På Snöltorpet levde folk till 1890. Springarepellens torp med grunden till boningshus och bakugn är väl bevarade. På Springareolans torp finns trappan och delar av ruinen på boningshuset, här blommar vintergrönt i gläntan. Flera familjeöden och skrönor berättades under vandringens gång.