Gamla foton från FarabolHittade två gamla foton från Farabol, troligen från tiden då inga grustag hade förändrat landskapet. Vem vet något om dem?
Farabols Byahorn
Bynamnet Farabol1612 Farreboell, 1624 Fareboell, dial fa`rabol. Förleden är av allt att döma en form av ordet fager 'vacker'. Man har emellertid på senare tid ifrågasatt om förleden kan ha annat ursprung.Efterleden bol 'nybygge, gård' (Sten-Bertil Vide 1971). Utdrag ur artikeln "Bynamnen i Kyrkhult" i Vår Hembygd, 1976. En annan tolkning kan vara gården, övernattningsställe vid farleden då en vandringsled från söder mot norr lär ha gått igenom byn redan på 1300-talet (vandringssägen). FarabolsvisanFarabolsvisan diktades av Farabolssonen Bernt Ericsson. Han var son till bysmeden Eric Andersson och hans maka Maria. Han emigrerade till Amerika i början på 1900-talet. Men han längtade till sin hembygd, därför skrev han ner sina minnen och det blev en vacker hyllning till Farabol, som han mindes det från sin uppväxttid. Dikten har genom åren varit mycket uppskattad och ofta sjungen av yngre generationer. |
|
1. Om jag uti hela världen söka vill från pol till pol, finner jag dock ej på färden plats mer kär än Farabol. 2. Dit har alltid stått min trånad. Där jag först fick ljuset se uti årets fjärde månad artonhundra åttiotre. 3. Där jag lärde älska suset Ifrån skog med gran och tall lyssnande till dova bruset ifrån ån med vattenfall. 4. Ofta gjordes utfärdsturen genom skog med stenig mark, där av näver gjordes luren, hästar täljdes utav bark. 5. Och sen badades i dammen, där som vattnet djupast var. I den mörka alestammen där mitt namn jag skurit har. 6. Att på flodens is få leka var min lust i vinterns dar och om sommarn i en eka gunga få på böljan klar. 7. Oftast sprang jag över spången efter nedergången sol,för att uti Hejevången plocka doftande viol. 8. Minnesvården bygden haver vackert huggen utav sten, täljer om koleragraven ifrån tvenne sekler sen. 9. Och jag minnes raka vägen, röda led och söndre bro, där som enligt gammal sägen troll och jättar har sitt bo. 10. Minnes skolan, röda huset. Minnes barnen under rast. Hur de sprungo där på gräset och i gräset lyfte mast. 11. Minnes smedjan invid vägen, som igenom bygden drog, där dess ägare så trogen tunga hammarslagen slog. 12. Bäst av allt jag stugan minnes, som på åsens sluttning låg, där som än en moder finnes, som står ständigt i min håg. 13. Farabol skall än jag se dig, kärast utav Blekingbygd? För mig är du ett Venedig under höga åsars skygd. 14. Skall jag se din skog i grönska, lyssna till ditt vattenfall? Intet mer jag skulle önska. Hoppet viskar dig: du skall. Bernt Ericsson |
Dömd till döden
Den 20 januari 1854 avrättades änkan Bengta Svensdotter och båtsmannen Håkan Jönsson Bollman från Farabol i Jämshögs socken (numera Kyrkhult som inte hade blivit egen socken vid denna tidpunkt), Listers härad, Blekinge län. Detta var den sista offentliga avrättningen i Listers härad.
Om denna avrättning och lite om historien kring galgbacken beskriver advokaten Wilhelm Penser i en artikel i Blekingeboken 1944 (årsbok för Blekinge Musei- och Hembygdsförbund). Penser var 1944 ägare till den fastighet där galgbacken var belägen och som 1944 omvandlats till tivoliplats.
De avrättade hade den 3 november 1853 av Högsta Domstolen dömts till döden för giftmord på Bengta Svensdotters (28 år) make Swen Olsson (56 år) samt deras minderåriga dotter Hanna i början av 1853.
Swen Olsson hade stark böjelse för dryckenskap och då tycke uppstått mellan Bengta och 26-årige båtsman Bollman, hade den sistnämnde tagit initiativ till att förgifta Swen för att Bengta och Bollman med tiden skulle kunna ingå äktenskap. Vid en senare tidpunkt förgiftades den yngsta dottern för att få en mun mindre att mätta (en dotter till fanns). Den senare förgiftningen upptäcktes dock av en skräddare som slog larm till två nämndemän, varvid hela historien uppdagades.





